Genevekonferensen 1959.
Vid den Internationella TeleUnionens konferens i Geneve 1959 antogs en rekommendation angående rundradiosändningar från mobila stationer. All sändning av ljudrundradio o television från fartyg, flygplan och andra flytande eller luftburna fordon utanför de nationella territorierna skall ej tillåtas. Detta var den beryktade artikel 422 som drevs igen av främst Danmark men med stöd från både Sverige, Norge och Finland. Rekommendationen avser emellertid bara medlemsländer i ITU och har således ingen verkan på existerande kommersiella radiostationer som Radio Mercur eftersom Radio Mercur (Cheeta) är registrerad i land som inte är medlem av ITU. Panama och Niqaragua var sådana undantag..

Det allvarliga hotet mot Radio Nord, Radio Syd samt Radio Mercur kommer först när man vill stifta nationella lagar i Sverige och Danmark. Här sökte lagstiftarna (politikerna) olika vägar att söka stoppa en konkurrerande verksamhet som blivit alltför populär. 

Radiolagen, Svensk Författningssamling 1962:278 debatterades i andra kammaren och antogs efter vissa besvär. Lyssna här på del av debatten:

Här är resultat av omröstningen:

Då lagstiftarna inte lyckades fullt ut som man önskat sig krävdes en skärpning och denna kom med en ny lag:

En av dåtidens många karikatyrer av en känd svensk politiker som när han tillträdde som kommunikationsminister hade som främsta mål att stoppa komerisiell radio i Sverige.

Lagen 1966:78 om förbud i vissa fall mot rundradiosändning på havet.

Till 1966 års riksdag framlade regeringen en proposition Nr. 37 till ny lag med avsikt att stoppa Radio Syds sändningar då Radio Syd som ensam kvarvarande radiostation fortsatt sina sändningar trots lagen från 1962. Propositionen med No.37 var en anpassning/omarbetning av den tidigare lagen från 1962. Sändningar som var avsedda för eller kunde tas emot i konventionländerna skulle nu kriminaliseras. Dessutom skulle nu all utrustning kunna konfiskeras. Regeringen hade bråttom att få igenom den nya lagen som var tänkt att träda i kraft den 1 juni 1966. Radio Syd hade ju lämnat svenskt vatten den 19 januari samma år och låg nu i England. Man ville förhindra att Radio Syd kunde återvända till Öresund. Det var socialdemokraterna med stöd av centerpartiet som drev igen den nya lagen. Folkpartiet och dåvarande högerpartiet reserverade sig och hade istället föreslagit att sändningarna skulle förbjudas endast om dessa var störande. Så här såg lagen ut som definitivt satte stopp för all fortsatt verksamhet från Radio Syd.

1§. Den som utför rundradiosändning från radioanläggning på öppna havet eller i luftrummet däröver dömes till böter eller fängelse i högst ett år, om sändningen är avsedd att mottagas eller kan mottagas i Sverige, Danmark, Finland eller Norge eller annat land, som är anlutet till den europeiska överenskommelsen till förhindrande av rundradiosändningar från stationer utanför nationella territorier, eller sändingen orsakar menlig störning för radiotrafik i något av dessa länder.
Den som upprättar eller innehar radioanläggning för sådan rundradiosändning som avses i första stycket dömes till böter eller fängelse i högst ett år.

2§ För medverkan till brott som avses i 1 § dömes den som främjar upprättande, vidmakthållande eller användning av radioanläggningen genom att

1)Lämna anläggningens ägare eller brukare teknisk eller ekonomiskt bistånd.
2)Tillhandahålla utrustning eller förnödenheter för verksamheten.
3) Utföra transport till eller från fartyg, luftfartyg eller annan anordning däe anäggningen finnes eller tillhandahålla transportmedel för sådan transport.
4) Deltaga i sändning.
5) Framställa program eller annat som är avsett att användas i sändning.
6) Lämna eller förmedla uppdrag för sändning.
7) Tillhandagå med reklam för verksamheten, eller
8) driva rörelse med ändamål att på annat sätt främja verksamheten.

3§ Förlag eller vederlag, vilket ägare eller brukare av radioanläggning som avses i 1 § mottagit för anläggningens upprättande, vidmakthållande eller användning eller för rundradiosändning från denna, skall förklaras förverkat till kronan, om det ej är uppenbart obilligt.
Egendom, vilken använts såsom hjälpmedel vid eller frambragts genom eller varit föremål för brott som avses i 1 § eller 2 § 1, 2, 3, 5, eller 8, kan ,såvida egendomens ägare eller någon som var i hans ställe förövat gärningen, förklaras helt eller delvis förverkad till kronan, om det är påkallat till förebyggande av brott som anges i detta stycke eller särskilda skäl annars föreligga och det ej är uppenbart obilligt.
Utgjordes egendom som avses i första eller andra stycket av annat än penningar och är den oåtkomlig, kan i stället värdet förklaras förverkat.
Bestämmelerna i första och andra styckena äga ej tillämpning mot den som i god tro förvärvat egendomen eller särskild rätt till denna.

4§Denna paragraf upphävdes genom lagen 1968:169.
5§Den som utom riket begått brott som avses i 1 eller 2 § dömes, om han finnes här, efter denna lag och vid svensk domstol, även om 2 kap. 2 eller 3 § brottsbalken ej är tillämpligt och utan hinder av 2 kap. 5 a § första och andra styckena nämnda balk.
Åtal mot svensk för brott som rör sändning, vilken ej är avsedd att mottagas eller kan mottagas i Sverige och ej heller orsakar menlig stärning för radiotrafik här,eller åtal mot utlänning får även i annat fall än som anges i 2 kap. 5 § brottsbalken väckes endast efter förordnande av Konungen eller den Konungen bemyndigar.